Vegas Baby från Jennis Point of View

Jag måste få skriva av mig innan ruset släpper.

Det går inte med ord beskriva de senaste dagarna. Inte utan att skriva en novell det vill säga.

Vi kan ju börja med att Filip, Jegor, Ellinor och Alexandra följer med oss ner till Los Angeles för att åka på födelsedagsfest hos Tony. Efter några telefonsamtal så inser vi att det blir nog ingen fest. Så vi drar och käkar sushi. Mitt i Sakin utbrister Dylan "let's go to Vegas".

Så det gjorde vi.

Ungefär tre timmar skulle det ta att komma fram enligt google maps. Men jag har sagt det förr och jag säger det igen. Fuck google maps.

Vi började köra klockan tolv lördag natt. Vegas är ju staden som aldrig sover, och vi är barnen som aldrig sover, så det blev win-win för den kombinationen.

Jag hjälpte Karin att köra i ungefär en timme. Sen gav jag upp. Min night vision är ju hur sämst som helst. Sprickan i rutan gör inte heller så jävlarns gott. Inte heller att Fettoset hela tiden öppnar fönstret för han är så fettos så han svettas när alla andra fryser.
(Jag nådde 90, för jag vill säga att jag "going 90 on a freeway", check.)

By the way så var dessa i bilen: Jag (Jenni), Karin, Ellinor, Filip, Jegor, Dylan, Josefin, Fettoset och Josh (eller var det Josh? Nu blev jag osäker på hans namn igen. Jag kallar honom Jake from nu.).

Hela resan består av att folk dricker massa öl, vilket resulterar i massa urin, vilket i sig resulterar i mängder av stopp på vägen. Låt mig säga att det tog ungefär 5 timmar längre än vad google tyckte, så folk har hunnit varit nyktra, bli fulla, börja slumra, däckat och gått in i djupsömn innan vi nådde staden mitt ute i Nevadaöknen.

Jag, Josefin och Filip vaknar i baksätet av att Dylan ropar "Vegas Baby!". Fettoset öppnar fönstret och Jossan utbrister "CLOSE THE WINDOW!!!" och jag och Filip gömmer oss under täcket och erkänner till varandra att det finns nog ingen annan stans vi hellre inte vill vara än i Las Vegas, på väg mot en fest. Vi blev superglada av att fastna i trafiken och få sova lite extra.

Men till vår fasa kom vi till slut fram till ett hus utan möbler, men med fest. Vi klev ofrivilligt ut ur vanen, och jag konstaterade snabbt att öknen är inget mindre än en jävla myt. Det var så sjukt kallt.

Vi går in på festen ungefär i tid med att solen kryper sig in genom fönstren. 06.30 är klockan och Tony säger godnatt. Vi sa godmorgon ölen, och började leka en nyuppfunnen lek. "Chug" heter den. Först halsar en person, sen halsar en annan. Sen fortsätter det så. Ungefär så pigga och kreativa var vi.

Det var förvånansvärt många människor som fortfarande var vakna, även om många hade däckat lite här och var i korridorer och diverse rum.

Filip drog fram superlimmet och började leka limleken. Jossan fick en sked på handen, jag fick ett tugummipaket på armen och en sked på näsan, karin fick en fimp på tummen och Filip fick inget alls. Vet ni varför? För han är så sjukt misstänksam med limmet. Ingen annan får röra det. Leken slutade när jag fick röka av Filips cigarett och märkte först när den var i min mun att den var full med lim. Jag fastnade. Sen såg det ut som jag hade jordens torraste läppar och världens fulaste skinn på näsan.

Ungefär klockan tio bestämde vi oss för att dra till the strip. Men mitt förstånd sade till mig att det var nog bäst att sova ett tag. Så Filip, Ellinor, Josefin, Karin och Jegor drar till stripen med fettoset. Jag somnar på ett golv.

Två timmar senare vaknade jag och tyckte att jag hade fått mycket sömn, så jag gick ner till en vaken Jake. Vi låg och kastade lite pil. Sen frös jag ihjäl, så jag tog en skateboard och tänkte få upp lite värme utanför. Det blåste 100 km i timmen, jag gick in. Gjorde 20 grodhopp. Försökte dricka en öl. Kastade lite mer pil. Väntade på mina vänner. Sökte efter en handduk. Gick in i ett rum, fick dörren sparkad i ansiktet på mig av världens militantaste feministgalning som skriker "WHAT THE FUCK DO YOU WANT!?". Gömmer mig på toan. Hittar en hårtork. Duschar. Torkar mig med hårtorken. Väcker Tony. Väcker Dylan. Väntar på mina vänner. Hör på när Scotty snarkar som en flodhäst.

MINA VÄNNER KOMMER!! WIIE!

De hade med sig nya spelkort. Massa nakna tjejer som kostar si och så många dollars. Vissa var gratis. Vissa var 120 dollars. Det var jackpott sa Karin och Filip. De samlar.

Vi blev utkastade av de som bodde i huset. (ja, bara massa militanta galningar bodde där). De var skitarga sa de.

Vi packade våran van och en till bil och drog till the strip. Bestämde oss för att ta in på hotell. Letade matställe. Åt. Skrattade tills jag dogdogdog dog dog dog av Filip. För han är min roligaste människa i nog hela världen. En annan kille från Las Vegas dog också. Jag gick på toaletten och skrattade för mig själv hela vägen genom kasinot om Filips misär.

Mike blev av med jobbet. Och grät. Sen fick han tillbaka det. Och ledigt i en vecka. Då grät han inget mer. Men då började fettoset gråta. Jag och Filip skakade på huvudet. Vilka gråtisar.

Vi kollade på ljusshow och såg människor rida på elektronisk ko. En tjej som tyckte hon var asrolig, Fettoset och Karin. Karin stal hela showen med cowboyhatt på huvudet. Fettoset fick ont i bollarna. Och det var tur, för det var första gången vi kände att vi hade något att säga till honom på hela resan. "Hur mår bollarna?" Tror vi frågade fem gånger. Fast Filip la faktiskt till "Yeah, it went like up in the front...". Sen blev det tyst igen.

På vägen tillbaka till bilen dog jag lite mer av Filips historier om sina fotbollsdagar. Bytet till pilbågsskytte och inköpen av alvöronen. Och saknaden av lajvvänner. Låt mig tillägga att jag fick lägga mig ner på marken någonstans mellan fotbollshistorien och bytet till skytte.

Väl framme vid bilen har de lite skatetime i parkeringsgaraget. Vissa var stressade, andra inte om man säger så. Till slut gav vi oss av för att försöka hitta hotell att bo på. Första stoppet: CircusCircus. Nej, för skabbigt och för många antal residenter i rullstol. Stopp nummer två: Pyramiden. "YEEEAH!" tänkte vi och skulle precis betala när vi får ett samtal av den andra bilen som har bestämt sig för Bally's Las Vegas Hotel and Casino.

Efter lite drama fram och tillbaka bor vi alla 20 pers i ett litet rum på sjunde våningen. Vi gick och köpte öl. Och vodka. (Efter gårdagens 120 öl kändes det kul med lite variation).

Vi tjejer ville göra oss lite fräsha på toaletten. Men efter 10 minuter kommer Filip in och slår mig i axeln och säger att jag får se till att komma ut nu. Han träffade mitt på en nerv, så jag gav mig. Jag kom ut och fattade varför. Efter lite drama kan det bli lite dålig stämning i ett rum med folk som knappt känner varandra. Filip satt i skräddarställning och lagade sina byxor, dansade till Lady Gaga och visade sina skills i att stå på tå. Stämningen lättade lite. Eller så var det bara det att apan och elektronisk koridartjejen somnade...

Sen kom de andra tillbaka. Pusta ut tänkte jag. Men nej, Filip ska ha mig att inför fem nya emo-tjejer visa min nya specialitet. Jag vill inte säga vad den är. Men den är pinsam och jag gjorde den ändå. För Filip har en förmåga jag trodde jag var ensam om. Övertalningsförmåga av rang.
Efter att inte ha haft en konversation med emosarna i 20 minuter så var det ganska najs när Dylan, Tony och Matt kom tillbaka till rummet. Och mina tjejvänner kom ut från toaletten. Finally.

Efter lite shots och annat kul så gav vi oss iväg på äventyr. Klockan slog 00.00 måndag morgon och Tony fyllde officiellt 21 år. Vegas Baby. Vi drog på Ceasar's Palace. Jag och Ellinor höll på att tappa bort alla andra, men tänkte att vi ändå skulle ha en kung kväll. Fast vi hittade tillbaka till de andra. Ändå mera kung kväll!

Vi blev tillsagda att lämna Ceasar's Palace på grund av en otillåten ljudnivå, och som på beställning kör en limmo upp utanför. Vi får åka gratis säger chauffören. Vegas Baby!

När vi kommer fram till strippklubben som jag inte hade någon aning att vi skulle till så blir det lite mera otippad drama. Typ som att limmon inte alls var gratis. Inte särskilt gratis alls faktiskt. Jag skulle aldrig gett ett öre. Gratis sa de ju. Men Tony och Filip gav pengar. En liten mörk trollkarl kom upp till Filip och sög ut hans pengar ur fickan (enligt Filip var det så här det hände). "Han var så läskig, så jag var tvungen att ge honom pengar". Vegas Baby!

Jag sneakade in på strippklubben för Karin sa att hon inte hade råd att betala för mig (och jag har ju delad ekonomi med henne nu eftersom en taskig rysschaufför har mitt kort). Väl inne var det massa gubbar, och gummor, och nakna tjejer, fast mest gubbar. Jag gick ut, kände mig för awkward där inne helt själv, utan några som helst pengar.

Väl ute inser jag att kaoset fortfarande är ett faktum. Mike har inget leg, och allt är lite bajs. Så vi tar taxi tillbaka till hotellet. Jag + jag minns inte vilka hoppade in med en kineschaufför. Två för många var vi så han klagade hela vägen på att han skulle få böter om han åkte fast. Han övertalade oss att åka på en annan strippklubb. Vi kom inte in där heller, Mike var ju med oss. Så vi började köra tillbaka till hotellet. Då börjades det tjaffsas om dollars igen. Han hade ju övertalat oss att åka dit, fast han visste att Mike inte hade något leg. Jag tryckte på alla knappar på taxometern för att göra time-out på betalningen. Kinesen visade bilder på hans familj och sa att det var de som fick betala om vi inte gav honom nog med pengar. Det blev 14 dollar. Han fick tio.

Utanför hotellet möter vi Filip som just har tjaffsat med en annan taxi om priset. Tre dollar för mycket hade han tagit i betalt, så i den taxin skulle han sitta för tid = 3 dollar.

Vi gav upp och gick in. Satte oss i baren.

Sen har jag bara fått saker återberättade för mig.

Nästa morgon vaknade jag på ett golv. Vi begav oss mot bilen. Hela vägen hör vi en galen jordbävningsmaskin som hette duga. I hissen, bakom dörrar, bakom byggnader och hus. Fettoset är bakis. Han vill spy. Hela tiden.

Vi köpte mat på Jack in the Box. För typ 30 dollar köpte vi mat. Man trycker på en automat, sen kommer maten. Det är bedrägeri, man vill ju ha allt!

Hela vägen tillbaka till Los Angeles har jag bara legat bak i en bil och aldrig varit så lycklig i mitt liv nästan. Allt var kul. Allt var bra. Inga bekymmer. Inga sura miner. Jag ville aldrig lämna den stunden.

Här är några utvalda citat från bilen som jag kan i mitt huvud:
Ellinor: "Innan jag träffade dig var mitt liv blott en meningslös fylla"

Jenni: "Jag är så glad att det spritter i benen!"
Filip: "Mina med, fast det är för att du sitter på de"

Filip: "Inse att vi har hunnit med att ha två festkvällar på en och samma dag.."

Sen nu så kan jag inte säga något mer.
Jag älskar dessa människor av hela mitt hjärta.
Så mycket att det smärtar. Så mycket! (och det är inte ens för att någon sitter på mig...).

Allt som saknas är min lilla man.

Puss alla mina kära orakel för den bästa och mest spontana helgen i mitt liv.